Uppgifterna i källa PrF (Prosten Fällströms släkttavla) måste ifrågasättas. Enligt kopia av "Avskeds-Pass med Underhåll för Sold. Olof. Kopparslagare" tjänstgjorde han som N:o 84 vid "andra majorens Compagnie" på "Kongl. Westerbottens Regemente". Avskedspasset upprättades i samband med "Cassations?-Munstring" på "Munstrings-Platsen Wenersborg" och är daterat 1813-12-13. Han var 6 fot och 1 tum lång och 45 år vid tillfället och hade tjänat i 24 år. Han beviljades avsked med underhåll från Wadstena Krigsmanshus. Orsaken var ålderdom och sjuklighet. Underhållet fick han "emedan han trogit tjent och eljest sig väl skickat, samt bevistat tvänne Krig". [Lennart Kågedal]

Tycko Karlbergs berättelse om "Kopparslagarn" [intervju 1978, Lennart Kågedal]: "TK: Du har väl fått avskriften borta Kopparslagarn. Det har du väl? LK: Vad är det? TK: Ja he var pappas farfar de. Han hade varit i finsk-ryska kriget 1809. Så blev han skjuten på spaning. Kamraten blev skjuten till döds men han fick ett skottsår i armen - blev tillfångatagen och förd till Sibirien. Och det tog två år innan det var läkt Han var lika stor som du. Det var ju något kuseligt. Han var störst i hela västerbottenstruppen och var grop. Hân vor skâpa såm en Ville Leinberj. Han var borta i sex år. Så kom han till en östersjöhamn. Han hade vandrat... Dem gjorde sig skidor fyra-fem stycken (=fångar) och så rymde dem från Sibirien. Men dom kunde inte följas i grupp int, för då hade dom nog blivit tagit reda på. Men dom for en hit och en dit. Han visste aldrig var hans kamrater hamnade. Han kom ända till finska Östersjön. Och där kom det en skeppare från Ursviken - han hade skutor och han fick se honom. Han hade stått i samma led som han i kriget. Och då säger han 'Men är inte det här Kopparslagare från Ersmark?' 'Jo viss är det det' sa han. 'Men varför är du här?' 'Ja jag kommer inte härifrån. Dom har tagit fast mig här'. Dom hade honom till hamnsjåare för han var ju stor och stark. 'Jo men tror du inte jag kunde få lösa ut dig?' sa han, 'så du fick komma hem till fruan?' LK: Var han livegen på något sätt? TK: Ja du ser han var ändå fånge han inom Rysslands domäner och Finland var ju under Ryssland. 'Ja' sa han , 'isen bär mig inte och inte orkar jag gå över längst upp (över Torneå)'. - LK: Men han hade åkt skidor ända från Sibirien? TK: Ja men du förstår, inte hade de åkt skidor (hela vägen). Det hade tagit flera år. Han var ju ungefär som dom var här (dvs i Västerbotten kvarblivna ryska soldater; en längre utläggning om Maxim och Fältskär). 'Visa mig på din förman' sa han (skepparn). Han gjorde det och då gick han (skepparn) fram och frågade om han kunde få lösa ut honom. 'Han är min kamrat varit i kriget'. 'Ja nog kan du få det. Får jag två kannor brännvin så får du fara med honom.' Och det kostade väl 50 öre. Mer kostade det då inte på den tiden. Och då han kom hit till Ursviken så skulle han gå hem och det var hösten och mörkt. Han bärgdes väl inte ligga över - han hade följt med båten. Och så kom han tidigt på morron. Och då stod hon på den brunnen som du vet är på västra sidan om Bovägen. Det var Kopparbrunnen. Gården stod där så här snett på slättmarken. Dom hade det där till potatisland. LK: är det den lilla plätten som man ser mitt mot Ragnar Ejnarssons? TK: Ja gården stod där i kanten........... Då han kom där på morgonen stod hon där på brunnen och hinkade vatten och skulle till gravössj..... Ja, hon blev ju så rädd, hon, då hon fick se han. Hon trodde han var död för hon var uppsagd från soldattorpet eller från soldtajorden och det som följde med det. 'Var inte rädd', sa han, 'det är inget spöke utan det är verkligheten, jag som kommer.' Och hon hade tagit reda på hans gamla civila paltor och tog han med sig till gravössj. Då blev det stor fröjd i Kapernaum."